Allmän VA-försörjning är en förutsättning för att vi ska kunna leva och fungera i moderna samhällen. För cirka 150 år sedan började dagens VA-system att utvecklas på grund av ideliga vattenburna sjukdomsutbrott i svenska städer. Under en period dog fler människor i städerna än på landsbygden på grund av dessa vattenburna sjukdomar, huvudsakligen orsakade av bakterier. Först byggdes vattenförsörjningen och avloppsvattenledningar och så småningom byggdes även avloppsreningsverk.

Konsekvenser för avlopp och dagvatten
I den befintliga bebyggelsen är ramarna för avlopps- och dagvattenhanteringen i stort sett bestämda. Samhällena ligger där de ligger och höjdsättningen av fastigheter, gator och avloppssystem har bestämts av de förut-
sättningar som gällde vid respektive utbyggnadsperiod. Systemen har bland annat dimensionerats utifrån då gällande klimatparametrar.

De bebyggelseområden som redan idag är kritiska avseende översvämningar kommer att förbli kritiska och nya områden kan tillkomma. Storleken på dessa kritiska områden varierar kraftigt mellan olika städer och samhällen helt beroende på de lokala förutsättningarna.

Åtgärder för att möta klimatförändringarna bör fokuseras mot dessa kritiska områden. Det finns dock inga enkla generella lösningar utan åtgärderna måste anpassas till varje område.

Konsekvenser för vattenförsörjning
Sverige har varit gynnat ur vattenförsörjningssynpunkt,
det har varit relativt lätt att finna bra vattentäkter med tillräcklig kapacitet. Hälften av Sveriges kommunala vattenförsörjning kommer från sjöar och rinnande vattendrag. Den andra hälften kommer från grundvatten, där ofta infiltration av ytvatten utgör en viktig del
i nybildningen av grundvatten.

En god kvalitet på råvattnet från dessa vattentäkter har gjort att reningstekniken i Sverige är relativt enkel. Cirka 8 miljoner av Sveriges invånare försörjs från en allmän vattentäkt och cirka 1,2 miljoner har en enskild/privat vattenförsörjning, där grundvatten utgör den dominerande delen. I Sundsvall utgör grundvatten källan för vår allmänna vattenförsörjning.

I de scenarier som finns för klimatförändringar kommer Sverige även fortsättningsvis att vara gynnat ur vatten-
försörjningssynpunkt, vattentillgångarna kommer att öka på många håll, förutom i de sydöstra delarna där till-
gångarna minskar med viss risk för vattenbrist. Men
för att kunna tillgodogöra oss den fördel ett modernt samhälle har av en fungerande vattenförsörjning måste vi hantera några hotbilder.

Svenska vattenverk är konstruerade för att klara smitt-
ämnen i form av bakterier. I ytvattenverk är kemisk fällning och filtrering som avskiljningsbarriär samt klor som desinfektion vanligast. I grundvattenverk används ofta klor (ibland UV-ljus) som desinfektion eller som desinfektion i beredskap. I Sundsvall behövs inte desinfektion i normala fall, men finns som beredskap
vid behov.

Under senare år har den mikrobiologiska hotbilden börjat förändras. Riskerna för vattenburen smitta genom parasitära protozoer och virus bedöms som större och kommer sannolikt att öka ännu mer på grund av successiva klimatförändringar och kraftig nederbörd. De klordoser som tillämpas i Sverige är i stort sett verknings-
lösa på parasiter och har måttlig effekt på virus. Avskilj-
ningen via kemisk fällning/filtrering är då den enda barriären i många ytvattenverk och den är inte fullständig. För grundvatten är avskiljningen av virus i marken starkt beroende av olika klimat- och grundvattenförhållanden, som snabbt kan förändras vid extremväder.

En annan hotbild är risken att kemiska föroreningar av olika slag kan hamna i en vattentäkt. Vid exempelvis extrem nederbörd, skyfall eller översvämningar ökar risken att föroreningar på olika sätt mobiliseras och sprids. Skydd av vattentäkter blir således ännu viktigare
i samband med klimatförändringarna.

Vår relativt enkla beredning (behandling) av råvatten
(yt- eller grundvatten) till dricksvatten räcker i många fall sannolikt inte till i ett förändrat klimat. Många svenska vatten kommer successivt att få en ändrad kemi/biologi, till exempel finns tydliga trender att humushalterna och algblomningarna redan idag ökar i många svenska ytvattentäkter. Även distributionen av dricksvatten i ett ledningsnät kan på olika sätt få större påkänningar i ett klimat med större variationer.