Den 27 augusti 2001 klockan 14.00 på eftermiddagen började det regna kraftigt över centrala Sundsvall med omnejd. På ett dygn kom 146 mm, varav det mesta kom de första 10 timmarna. Bland annat många lokala översvämningar, skador på vägar och källaröver-
svämningar inträffade. Sidsjödammen var nära att
brista dagen efter skyfallet.

Marken blev naturligtvis helt vattenmättad av skyfallet, vilket fick till följd att när det regnade ytterligare 160 mm under de efterföljande veckorna så uppstod många problem. Till exempel så var cirka 70 vägar avstängda i regionen, flera dricksvattenledningar rasade i skred och Sundsvall var nära att bli strömlöst när omgivningen till ställverket i Bergsåker översvämmades. I till exempel Kovland och Bergsåker blev också många fastigheter översvämmade när Selångersån svämmade över sina bräddar. Totalt under cirka 2 veckors tid kom dryga
300 mm regn, vilket motsvarar ett halvt års nederbörd i Sundsvall enligt statistiken.

Under dessa två veckor leddes översvämningsarbetet av en tillsatt krisledningsstab på räddningstjänsten, där alla samhällsviktiga funktioner ingick. Där fanns också stöd från militär och hemvärn.

Det kan tilläggas att det var tur att det intensiva skyfallet den 27 augusti kom först. Hade regnen kommit i omvänd ordning så hade det intensiva skyfallet kommit på vattenmättad mark. Då hade Sundsvall förmodligen blivit strömlöst, utan dricksvatten, många fler vägar hade rasat och översvämningarna hade blivit värre. Sannolikt hade då också Sidsjödammen rasat.

Även 2000 drabbades Sundsvallsregionen av över-
svämningar, då främst i Ljungans dalgång. Ljungans medelvattenföring är cirka 100 m³/s. I juli 2000 nådde vattenföringen en bit över 1000 m³/s och nivån i älven steg på sina ställen med 5 meter över medelnivån.